Det är jävligt jobbigt att sakna något man inte får. För att inte tala om mycket jobbigt. Det kryper i kroppen, huvudet känns som om det ska sprängas.

Ännu svårare blir det när man försöker att INTE tänka på det. Man försöker sysselsätta sig så gott det går. Men vad man än tar för sig så smyger sig tanken tillbaka in i huvudet.

Bort, ut, försvinn. Svårt att fokusera och jobbigt att tänka på annat.

Man vill ju bara lite...

Ska verkligen försöka med godiset nu. Bara lite, så jag märker nått resultat av träningen... Men det är svårt! Måste ha choklad, nu, helst igår...

// Maria