Jag skippar hela historien fram tills det att jag hämtade Anton hos mamma vid halv sju idag. Vad som hände är oviktigt. Kan bara berätta att det blev inte som jag tänkt mig.
I alla fall Ida var grymt hungrig, hade ingen mat med mig till henne, hade hela bilen full med kyl och frysvaror. Så slängde in en väldigt smutsig Anton i bilen tillsammans med en hysterisk lillasyster och körde hem.
(Skitig som barn ska vara och hela munnen full med kex)
Väl hemma så lyckas jag lassa in alla varor och båda barnen i huset. Väl inne så gör jag Antons välling samtidigt som jag bär omkring på Ida och plockar in varorna i kylen och gör ersättning till henne. (Anton har fortfarande mjölkfri välling som ska kokas på spisen, så inga 30 sekunder i micron här inte)
Lyckas ge henne mat samtidigt som Antons välling är på kylning.
Anton tjatar under tiden
- Är min välling färdig snart...
Jag svarar
- Snart, du får vänta en stund till
Paus i två sekunder sedan kommer det igen...
- Är min välling färdig snart?
I all fall när hans välling är klar så får Ida pausa sitt ätande och Anton rengörs provisoriskt och får ny blöja och vällingen i handen. När han äter så fortsätter jag mata Ida. Båda blir klara samtidigt (givetvis vad annars?) så lägger ifrån mig Ida och stoppar om Anton och förklara att jag nattar honom när lillasyster somnat. Lämnar hans rum och går och plockar upp Ida igen som vid det här laget har spytt ner sig själv och filten hon låg på. Så byter kläder och torkar rent medans Anton tjatar från sitt rum
- Mamma sova hos mig?
Jag svarar
- Mamma kommer när lillasyster somnat
Paus i två sekunder och ytterligare en gång
- Mamma sova hos mig
En treårings tålamod är obefintligt... I alla fall min treårings!
Lagom till Ida somnat så har Anton med somnat. Så nu ska jag slänga mig på soffan och trycka kakor för att döva det dåliga samvetet för att jag planerat dåligt och inte fick tiden till båda barnen att räcka till. Men det är sånt som händer har jag hört. Inte första gången och definitivt inte den sista...
// Maria
1 kommentar:
Du ska INTE ha dåligt samvete! Jag blir imponerad när jag läser vad flerbarnsmammor klarar av! Och lite rädd för syskon blir jag allt ;-) Fast absolut inte avskräckt, vill självklart ha syskon till Vincent med allt vad det innebär.
Jo, klänningen jag hade på dopet är från Vila. Jag är sjukt snurrig numera och minns inte om jag beställde den från Bubbleroom eller Nelly, men någon av dom var det.
Skicka en kommentar