Jag känner igen mig så väl i deras kroppspråk och ibland förvirrade ansiktsutryck.
Mamman som knappt kan sitta och stå, pappan som balanserar sitt lilla pyre i famnen när han ska trösta. Hur ska man hålla? Vad ska jag göra? HUR?! gör jag.
Ibland har jag lust att bara ge en kram och säga: oroa dig inte, det löser sig. Men jag kommer också ihåg att det var det sista man ville höra då. Man ville ha svar. Tydliga enkla svar. Varför!? Hur?!
Alla denna osäkerhet som med andra barnet känns lite lättare och lite självklarare. Mindre oro och mindre stress.
Men som sagt, för mig är det stor skillnad på BB tiden med Anton och BB tiden med Mini.
Den här gången kan jag njuta mera och ta vara på tiden här och nu. Och det mina vänner är helt underbart!
Mini idag! Två dygn redan!
// Maria
3 kommentarer:
Det låter underbart! Hahaha känner igen din beskrivning av förstagångsföräldrarna. Känner mig ganska träffad ;-). Låter lovande att det är så mycket bättre med barn nummer två. För visst hoppas jag på ett syskon. Känns skönt att man fått sån distans till förlossningen. Visst, jag är inte helt återställd än men räknar snart med att bli det.
Har svarat på din kommentar i min blogg. Är det så man gör? Eller ska jag svara här? =) Att du ens hinner kommentera när du är nyförlöst och allt! Som sagt, låter lovande med barn nr 2 ;-)
Grattis igen till lilla ert nya lilla underverk! *kram*
hejsan!
skönt att du känner dig mycket lugnare nu andra gången =)
tror att du har rätt i att man känner sig säkrare andra gången, men det är ju logiskt =)
men det där med att sitta och stå beror nog på förlossningen.
jag kunde ju inte gör det på länge - men sen blev det ju ett akutsnitt...
men förlossningar kan ju gå smidigare eller osmidigare - vet ju vissa som spruckit enda bak till analringen (låter inte så skönt) och då förstår jag om de inte kan sitta...
lilla mini vad skönt att hon är här!
ser fram emot att se er!
när ni har tid lust och allt är i ordning =)
jag har ingen brodska =) är givetvis bara lite nyfiken!
kram på er hela familjen!
Di: Tack så mycket! Känns fantastiskt! För mig gick det mycket lättare andra gången, jag känner inte av förlossningen alls nu och det är bara fem dagar sedan hon kom. Dock känner jag fortfarande av min havandeskapsförgiftning, den verkar det tyvärr som om jag får dras med lite längre...
Vet ej hur man gör med kommentarer, men jag brukar nog bara svara i min egna blogg och sedan hoppas på att personen tittar in igen! Det är nog en personlig sak!
Kram!
K: Jo det är ju helt klart olika, jag hade ( i mitt tycke) en dröm förlossning denna gången. Allt gick så mycket smidigare och lättare. Men det behöver ju inte vara så! Jo vi får träffas snart! Din lilla tjej måste ju få sin paket med som ligger här ;) Kan styra upp något nästa vecka!
Kram till hela familjen!
Skicka en kommentar