Lite glädje - tack!

Hade varit kul, varför har man så svårt att se det positiva i saker som händer runtomkring en? Varför tenderar man att fokusera på det som är dåligt istället för det som är bra?

Ett tydligt exempel på detta är att jag kan bli helt galen på Jimmy om han inte viker in tvätten. Kan sura över detta ganska mycket, men vad händer den dagen då han väl viker in tvätten? Jo då surar jag för att han inte gjort det på rätt sätt. Va? Hallå! Vänta lite nu, var det inte det jag ville? Att han skulle vika in tvätten? Hur många gånger tror ni han kommer vika in tvätt igen? Aldrig, just det, och vet ni varför? För att jag sa att han gjorde fel...

Så vad är läxan av detta? I vardagen finns så mycket vi retar oss på, så mycket som med ett annat synsätt hade kunnat ses annorlunda och innebära mindre irritation och därmed mera glädje i vardagen!

Jag läser mycket statusuppdateringar på Facebook, skriver ganska många själv, och det som slår mig, gång, på gång är hur lite positiva saker det skrivs! Det är sällan jag skriver: idag var Anton så duktig som hjälpte till och diskade - oftast står det - fan vad drygt att jag måste sanera köket efter att Anton blaskat med vatten igen. Drygt där gick en timmes onödigt jobb.

Typ, ni förstår vad jag menar. Istället borde jag se det som en bra utveckling, kanske när han är 13 så hjälper han mig att diska eftersom jag redan nu låter han hjälpa till, trots den extra timmen det tar att torka upp efter han...

Borde ändra mitt synsätt helt enkelt - fundera lite, behöver ni ändra på ert?

Ha en underbar dag, själv ska jag göra Malmö, som vanligt på torsdagarna. Och nä det är inte jobbigt att åka tåg, får ju tid att skriva!


//Maria