Hur handskas man med sig själv när man inte vet vilket ben man ska stå på? Hur går man vidare från vad som känns som punkt noll. Att börja om från början, igen. Hur?
Mitt största hot mot mig just nu, är just jag själv. Mitt egna huvud och mina egna tankar. Att varje morgon vakna och känna att jag inte orkar mer, att jag inte vill stiga upp att bara få vara. Det hade varit så skönt och lätt att bara låta det ske. Att bara ge upp och säga att man inte orkar mer.
Men varenda dag när jag vaknar och tanken kommer så försöker jag tänka. Det blir bra, du fixar detta, bara några dagar till. Det är som en dålig repris som går om och om igen i huvudet.
En del dagar vaknar jag glad, en del dagar vaknar jag ledsen, arg. Jag kan aldrig välja. Däremot kan jag försöka välja hur resten av dagen ska bli genom att tänka - Det löser sig, det blir bra. Du klarar detta. Hur svårt kan det vara? Och hur mycket värre kan det bli?
/ M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar