Ångestladdad Rensning

Det uppstår alltid en sentimental känsla runt mig när jag rensar ut bland barnens kläder. Ofta blir det en liten klump i magen som stannar kvar där resten av dagen. ”Har de varit såhär små?” ”Vad fort tiden går” Vad söt han/hon var i denna” och så vidare.

Som jag skrivit om många gånger innan så är min stora last att köpa kläder till barnen. Jag önskar att jag hade någon som helst spärr när det kommer till det där, men nej det har jag inte. Min mamma brukar bara sucka och säga – Men Maria behöver de mer kläder? Och nej givetvis inte, men JO! Det mesta köps begagnat. Men ibland blir det även lite nya saker. I takt med att barnen växer så ska man sedan rensa ut det som blivit för litet. Det är ofta en tripp ner i minnenas alle. Det är svårt att rensa tycker jag. Det tar emot. Jag vill ofta spara mer än jag vill sälja, vilket gör att det samlas i något slags mellanläge.

Jag har återigen varit nere i källaren och hämtat en kasse med barnkläder och lagt ut på tradera. 32 nya annonser hann det bli innan Ida vaknade igen. Jag hoppas verkligen jag blir av med det mesta. För det finns mer, mycket mer.

Jag har nu slutit ett avtal med mig själv vilket innebär att jag ”bara” får spara tio plagg i varje storlek per barn. Bara detta blir mängder av kläder. Men förhoppningsvis kan jag med lite mera sunt förnuft rensa om några år igen. När jag lagt alla de där känslomässiga banden till kläderna åt sidan. Men nu ska jag utse de där tio plaggen per storlek. Det kommer bli ett hjärtskärande projekt, laddat med mycket ångest, men mycket glädje och roliga minnen.

Och JA det låter skitlöjligt att ha så svårt att rensa bland något (som för det flesta) är så banalt som barnkläder. Men detta ÄR min last!

Om någon känner för att komma hit och stötta mig i mitt projekt och vara min sunda röst i huvudet så är ni mer än välkomna. Vi kan sitta i källaren och dricka vin. För vin kommer jag behöva i mängder!

// Maria