Väckarklocka

Som alla barn gillar Anton och leka, och sen han fick sitt nya rum så har det hänt jättemycket med hans förmåga att sysselsätta sig själv. Och som alla barn så tycker även Anton att det är trevligt med sällskap, och speciellt sällskap som är engagerade och roliga. Inte sällskap i form av att hans trötta mamma ligger bredvid på golvet och halvsover medans han leker. Det mest effektiva sättet att få liv i sin mamma är att kasta något i ansiktet på henne. (Ni som har träffat Anton vet att han gillar att kasta saker). Så närmast till hands fanns givetvis det tyngsta och hårdaste han har i leksaksväg. ( I alla fall som han orkar lyfta), nämligen hans brioanka. Jag vet inte hur det är för er? Men för mig är Ankor förknippade med bad och lek, och INTE som väckarklockor.

Jag gillar verkligen träleksaker och har köpt väldigt mycket själv till Anton, men på senaste tiden har jag insett att det är träleksakerna som gör mest ont att få slängda i huvudet, eller trampa på kantiga klossar, (vill inte ens veta hur Lego känns) Så börjar fundera på att svepa in allt i bubbelplast, i alla fall tills Anton slutat kasta på allt!

// Maria