Obevakat ögonblick

Igår satt jag och stämplade det sista på inbjudningskorten till Jimmys och Antons fest/kalas. I ett ögonblick av två sekunder lyckades Anton slita tag i stämpeldynan och ja, ni kan gissa själva! Vet ni hur mycket färg man kan smeta ut på sig själv och i ett vardagsrum på 15 sekunder? Jag lovar mycket! Sedan var det bara att släppa allt man hade för händerna och torka upp! Anton var lika glad som vanligt och ställde till och med upp på kort för att föreviga detta ögonblick!

Så här snygg blir man!

Igår hade vi bebisnostalgi med, jag packade ner alla Antons gamla bebiskläder i lådor. Han var så

liten! Fick sortera upp det efter storlek så man har någon chans att hitta det sen om man skulle behöva det igen. Anton var vänlig och hjälpte till under hela packningen, han packade upp och jag packade ner. Otroligt snällt av han att hjälpa mamma!

I morgon är det presentation i skolan för vårt projekt. Håll tummarna för att det ska gå bra och att jag inte svimmar av nervositet innan!

// Maria